누가 Isabella del Balzo와 결혼 했습니까?

Isabella del Balzo, född 24 juni 1465 i Minervino, död Ferrara 1533, drottning av Neapel, gift med kung Fredrik IV av Neapel.

Dotter till den napolitanske vasallen Pietro del Balzo, hertig av Andria och prins av Altamura, och Maria Donata Orsini av Venosa. Hon var 1483-1486 förlovad med Neapels tronarvinge prins Franscesco av Neapel, men han avled innan vigseln hann äga rum. 1487 fängslades hennes far för att ha deltagit i en konspiration mot kungen. Isabella förlovades då med Neapels nya tronarvinge, hennes förre trolovades halvbror Fredrik. I äktenskapskontraktet förklarades hon som sina föräldrars arvtagare och därmed tillföll hennes föräldrars territorier Neapels krona. Detta trots att Isabella inte var sina föräldrars äldsta barn och egentligen inte deras arvinge. Vigseln ägde rum 28 november 1487 i Andria.

Efter bröllopet förklarades Isabella formellt som regerande prinsessan Altamura och hertiginnan av Andria och Venosa efter sina föräldrar, och hon kvarblev därför på slottet Andria i Puglia. Under kriget mot Frankrike 1495 fick hon av maken order att ta kontroll över slottet Bari och reparera dess förstärkningar, vilket hon gjorde. Hon skötte på makens order beskattningen av hans länder och förbindelserna med de ockuperande fransmännen. Hon flydde senare till Brindisi och återförenades med maken i Otranto. Därefter bosatte hon sig i Lecce. Den 12 oktober 1496 meddelades hon att hennes make hade utropats till kung och hon nu var drottning. Hon kvarblev i Lecce tills 11 maj 1497, varefter hon gjorde en triumffärd genom städerna i Neapel. Hon tvingades dock stanna i Arienzo då hon fick reda på ett pågående uppror mot Fredrik. Hon nådde fram till Neapel först i oktober. Först i februari 1498 kunde hon återförenas med Fredrik.

Vid den franska erövringen av Neapel flydde Isabella och Fredrik med sina barn till Ischia i augusti 1501. De fick 1503 hertigdömet Maine i Frankrike som underhåll, där de bosatte sig. Efter Fredriks död 1504 bosatte hon sig med sina barn i Ferrara, där hon levde som gäst till rika släktingar men i perosnlig fattigdom till sin död. Hon framhölls av Baldassare Castiglione som ett exempel på en kvinna och en drottning som tappert uthärdat slagen av ett grymt öde.

페데리코 1세 디 나폴리(이탈리아어: Federico I di Napoli, 1452년 4월 19일 - 1504년 11월 9일)는 1496년부터 1501년까지 통치했던 트라스타마라 가문의 나폴리 방계 가문 출신의 마지막 나폴리의 군주이다. 그는 페르디난도 1세와 이사벨라 디 타란토 사이에 태어난 차남이고, 전임자인 페르디난도 2세의 작은 아버지이다.

프랑스 국왕 루이 12세와 페데리코의 유명한 친척 아라곤 국왕 페르난도 2세의 단합은 계속해서 나폴리와 시칠리아에 대한 루이의 전임자 샤를 8세의 권리를 주장을 했다. 1501년에 그들은 페데리코를 폐위시키며 초창기에는 나폴리를 루이에게 넘겨주었지만, 1504년에 페르난도 2세가 나폴리를 점령하면서 나폴리는 스페인 왕위 계승 전쟁이 끝이 날때까지 스페인의 영토로 남게되었다.